LIFE OF RDNY

#life

Etikett: Skottland

Svanbecks goes to Scotland – Hemresan

Vaknar bakis. Det var inte riktigt tanken, men väldigt glad att vi väntade med en rejäl krogkväll tills sista dagen, annars hade en hel dag gått till att vara bakis i Skottland. Det hade inte varit så roligt.

Men nu ska vi hem. Frukost på hotellet. Jag får i mig en kopp kaffe och en sked yoghurt. Sen upp och hämta väskorna. Ner och checka ut och ut till taxin som ska ta oss till flygplatsen. Taxin hinner 200 meter innan jag upptäcker att jag glömt kameraväskan på hotellrummet! Taxin vänder och vi åker tillbaka till hotellet. In och be om att få en nyckel av receptionisten. Upp på rummet. Hämta väskan och sen ner och ut till taxin igen. Väl på flygplatsen gick allt smidigt. Gick genom flygplatsen raka vägen in i flygplanet.

Det flyget tog oss till Oslo och när vi väl landat där så insåg vi att det skulle bli rejält tight. När vi stod i säkerhetskontrollen och såg tavlan av avgångar så ser vi att på vårt flyg står det ”Gates are closing” eller något liknande. Så väl ute ur säkerhetskontrollen var det bara till att springa genom flygplatsen till flyget som skulle ta oss till Arlanda. Vi hann. Eller, Anna drog före och höll gaten öppen åt oss och två till.

Flyget till Arlanda gick som beräknat och väl på Arlanda var det i princip samma procedur som i Oslo. Fast vi behövde inte springa.

Under resan från Arlanda till Umeå åt jag för första gången under hela hemresan. Och nu var klockan 16:30. Det var en god polarrulle med kyckling och bacon kan jag lova.

Landar i Umeå. Ut till bilen. Hem till barnen.

Och så var den långhelgen i Skottland över.

Svanbecks goes to Scotland – Lördagen

Eftersom frukosten på hotellet inte var den roligaste frukosten. Inte dålig, men vi ville vidja våra vyer och googlade fram Troy. Frukosten var roligare än hotellets. Jag åt en omelett med lök och tomater, som egentligen mer var som en äggröra med lök och tomat, samt en sausageroll, som var en bulle med korv i. Riktigt gott. Dom hade även bra kaffe och god, färskpressad apelsinjuice.

Frukost på Troy.
På Troy.

Bra kaffe var svårt att hitta. Tydligen Americano överallt. Men det gick ner.

Efter frukosten var det dags för det stora slottet. Edinburgh Castle. Men vi började med en Hop-On Hop-Off-buss som tog oss ett varv runt staden på 75 minuter.

Gänget på väg ut.
På bussen.
High street.
Slottet sett från bussen.
Pia och jag på bussen.

Efter bussen hoppade vi av uppe vid slottet och nu var det dags för lunch innan vi gick in. Lunchen blev på Maxies Bistro & Wine Bar. Och nu var det dags för Haggis! Till lunch blev det lammkotletter på en bädd av ”Haggis, neeps and tatties”. Så, på svenska. Lammkotletter med rotmos på en bädd av haggis. Pia åt ankbröst och Anna åt pasta.

Lammkotletter, haggis, neeps and tatties.

Haggis var faktiskt gott. Smaken kanske jag inte riktigt kan beskriva. Men åt pölsahållet absolut. Sen såg det ut som pölsa fast mycket mörkare färg. Haggis fanns även på frukostbuffén. Man kunde även få en nachotallrik på puben toppad med haggis. Det varken lät gott eller såg gott ut. Tänk en nachotallrik, sen tar du en korv med pölsa som du öppnar försiktigt och lägger på nachosen.

Så här gott var det.

Nu var det dags för slottet. Slottet var roligt att se, väldigt mycket fanns att se. Favoriterna var nog fängelsehålorna samt kronjuvelerna. Ena fängelsehålan var i bruk så sent som under andra världskriget då dom även byggde till nya duschar. Under andra världskriget gömde man även kungakronan i ett skåp i ett latrinskåp i David’s Tower.

Vy från slottet.
En stor kanon.
Ett litet hus i Princes Street Garden.
Earl Haig framför sjukhusbyggnaden i slottet.
De öppna spisarna i slottet var maffiga.
Gänget.
Där dom förvarade krigsfångarna.
En krigsfånge.
En till krigsfånge.
Vakten.
En gammal telefonkiosk.
En frän byggnad.
En till frän byggnad.

Efter 2 ½ timma på slottet gick vi Victoria Street ned och började leta efter någonstans att dricka en öl eller två, och även, lite senare, få i oss lite mat. Vi hittade en liten pub som hette The White Hart Inn. Vi drack några öl och så småningom blev vi hungriga och vi pojkar beställde in hamburgare och tjejerna nachotallrikar, dock utan haggis på toppen.

Victoria Street.
Här åt vi middag på lördagen.
Pia tyckte jag skulle dricka vatten.

Efter att vi ätit och blivit alldeles för mätta igen så gick vi vidare. Letade först efter ett ställe vi såg innan vi klev på bussen som hade karaoke, men vi hittade aldrig rätt på den och jag blev akut kissnödig. Så in på en sunkig pub som kändes mer som väntsal på en tågstation än en pub. Kissa och i med en öl till. Sen var ju frågan om vi skulle ge oss för dagen eller om vi skulle gå vidare någonstans. Men klockan vara bara 21:00 och detta var sista kvällen i Skottland. Så jag hittade rätt på en irländsk pub som 22:30 skulle ha ett liveband som hette Crocodile Shoes. Det tyckte vi lät bra så vi gick dit. Det var bara 2 minuter bort och nu var vi ganska nära hotellet också så det skulle inte vara så längt hem sen.

Väl inne gick vi upp på övervåningen och där var det en trubadur på scenen samtidigt som dom visade en UFC-match mellan Chabib Nurmagomedov och Dustin Poirier på storbilds-TV. Den stackars trubaduren gjorde ett bra jobb med tanke på att 40st ölstinna skottar försökte heja fram Poirier till seger. När matchen väl var slut blev det lite lugnare på stället, men det var ändå ett bra drag på den puben. Vi träffade på ett gäng skottar där en utav killarna hade vandrat från den västra kusten till Edinburgh för att samla in pengar till Barncancerfonden. Jag skänkte de kontanter vi hade kvar, vilket var 5 pund.

När klockan närmade sig 00:30 var det dags att bege sig hemåt till hotellet.

Trubaduren som försökte överrösta UFC-fans.
Crocodile Shoes at Malones.
Crocodile Shoes.

Svanbecks goes to Scotland – Fredagen

Klockan ringer tidigt. Vi har en bussresa inplanerad som avgår 09:00 och vi har en taxi bokad till 08:30 som ska ta oss till stället som bussen ska avgå från. Men först en skotsk frukost på hotellet som kostade 9,49 pund. 112: -. Korv, bönor i tomatsås, ägg, bacon, bröd och kaffe. Haggis fanns också, men jag kände mig inte riktigt redo för haggis ännu.

Frukosten på hotellet.

Efter frukosten tog vi alltså taxi till stället där bussen skulle avgå. Alan hette vår chaufför och guide. En trevlig man med kilt och lite sarkastisk humor. På vägen ut ur Edinburgh fick vi se byggnaden, George Heriot’s School, som sägs vara inspiration till Hogwarts. Skolan i Harry Potter. Enl. Alan så var det en av de finare skolorna i Skottland. Hans barn gick inte på den skolan, men hans barns skola hade i alla fall ett tak.

Vi åkte även över Queensferry Crossing som är en av The Forth Bridges. På vägen tillbaka åkte vi över Forth Road Bridge.

Första stoppet på bussresan var Dunkeld. En liten by på drygt 1300 invånare ett par kilometer norr om Perth och 9,2 mil norr om Edinburgh. Resan dit tog ungefär en timme och 30 minuter. Trevlig liten by, så som man tänker att byarna på landsbygden i Skottland ska vara. Vi gick in i en liten kyrka och sen gick vi och köpte kaffe och scones innan vi satte oss på bussen igen. 30 minuter hade vi på oss i den här lilla byn.

Pia på Atholl Street i Dunkeld.
Vår buss.
Skog i Dunkeld.
Ett stort träd i Dunkeld.
Kyrkan i Dunkeld.

Sen gick färden vidare mot Blair Castle. Ett slott med 30 rum i byn Blair Atholl. Blair Castle tillhör klanen Murray men ägs idag av en välgörenhetsfond. Det nuvarande överhuvudet, the Duke of Atholl, den 11:e i ordningen, heter John Murray och bor i Sydafrika men besöker slottet en gång varje år. Minns inte om det var första eller sista helgen i maj då det var någon militärparad av något slag av the Atholl Highlanders.

Lunch på slottet innan färden gick vidare.

Ett rum i Blair Castle.
Ett till rum i Blair Castle.
Entrén i Blair Castle.
En stor sal i Blair Castle med massor av horn på väggarna.
Gänget utanför Blair Castle.
Blair Castle.
Pia utanför Blair Castle.
En höglandskossa alldeles utanför infarten till Blair Castle.
Jag tror att det här är från Killiecrankie Gorge.
Killiecrankie Gorge.
Killiecrankie Gorge.

Nästa stopp var The Queens View. En utsiktsplats över Loch Tummel. Platsen ska ha fått sitt namn efter drottning Victorias besök 1866 eller efter drottning Isabella som besökte området 550 år tidigare. Stället ligger vid den östra delen av Loch Tummel och The Queens View ska vara ett av de mest fotograferade områdena i Skottland.

Ett snabbt stopp även här och sen går färden vidare.

Pia och jag vid Queen’s View.
Utsikt från Queen’s View.
Som sagt. Ett av de mest fotograferade områdena i Skottland.

The Hermitage. Gigantiska träd, Douglas-granar. Vattenfall. Fantastiskt ställe.

Pia bland några av de högsta träden i Storbritannien.
Peppe och vår kiltbärande guide Allan.
Anna, Pia och två bautaträd.
Härlig skog i The Hermitage.
Pia och jag i Ossian’s Hall.
Vattenfall vid The Hermitage.
Pia och vattenfallet.
Jag och vattenfallet.
Vattenfallet.
Svamp på ett träd.

Efter The Hermitage var det full sprätt tillbaka till Edinburgh. Vi lämnade Edinburgh 09:00 och var nog tillbaka vid 19:30 på kvällen. En väldigt trevlig bussresa, även om jag gärna hade upplevt högländerna mer.

På vägen tillbaka åkte vi över Forth Road Bridge som är en av The Forth Bridges med vy över både Queensferry Crossing och Forth Bridge. Den sistnämnda är järnvägsbron över Firth of Forth och byggdes mellan 1883–1890. 2015 blev den upptagen på UNESCOS världsarvslista.

När vi kom tillbaka var vi rejält hungriga och vi hittade in på en italiensk restaurang. Mia Italian Kitchen. Vi lyxade till det med förrätt och varmrätt. Peppe åt Gamberoni, stekta räkor med vitlök och chili. Jag åt Salsiccia E Borlotti. Skulle vara stekt salsiccia på en bädd av borlottibönor. Men det var mer som en salsicciasoppa. Hur som helst var det väldigt gott. Tjejerna delade på en tallrik med blandade oliver. Till varmrätt åt Peppe och jag pizza. En Diavola. Med pepperoni på. Och så här i efterhand skulle jag så klart ha valt samma som Pia. Slår aldrig fel. Hon åt ravioli med svamp. Pizzan var inte tokig den heller, men jag älskar ju pasta och den raviolin var verkligen inte dålig. Anna åt Risotto Carciofi E Gamberi. En risotto med kronärtskocka, räkor och vitt vin. Först fick hon in en med någon italiensk korv. Kyparen tog motvilligt tillbaka den och sen skrattades det högt i köket. Antingen för att Anna är vegetarian eller för att kyparen hade gjort fel.

Proppmätta och överjäkligt trötta gick vi tillbaka till hotellet. 22:52 släckte vi.

Salsiccia E Borlotti.
Där vi åt middag sent på kvällen.

Svanbecks goes to Scotland – Torsdagen

Torsdag morgon. Vi lämnar barnen på skolan och sen plockar vi upp Peppe & Anna. Flyget från Umeå går 09:50 till Arlanda. När vi landat hinner vi med en snabb lunch och en liten öl innan flyget går vidare till Edinburgh. På flyget till Edinburgh sitter vi rejält utspridda då dom ville ha 200: – för att reservera platser, det tyckte vi inte det var värt. Så jag satt på 16 B, Pia på 5 B, Peppe på 6 E och Anna på 28 B. Vi var även lite försenade från Stockholm då dom var tvungna att byta plan och vi fick åka buss till flygplanet.

Väl framme i Edinburgh tog vi en taxi till hotellet, Haymarket Hub Hotel, checkade in och sen ut på stan. Vi gick närmare 16 500 steg denna dagen. Mycket för att vi gick till Calton Hill vilket var, enligt Google, en promenad på 32 minuter. Och vi gick ju inte raka vägen dit. På vägen dit gick vi förbi inspelningsplatsen för Fast & Furious 9. Jag har sett en. Den första.

Calton Hill är en utsiktsplats, och säkert något mer, men vi gick upp för utsikten. Många bilder blev det tagna där uppe.

Pia och jag bredvid varandra på flyget från Umeå.
Gänget redo att lämna Sverige.
Tack!
St. Mary’s kyrka.
En man med sin säckpipa.
En man med sin björn.
En del av slottet.
Utsikt från Calton Hill.
The National Monument of Scotland. Aka Edinburgh’s Disgrace eftersom den aldrig blev klar.

På vägen därifrån var det dags att samla steg igen. Nu var vi på jakt efter den perfekta puben/restaurangen att äta på. En murrig, klassisk, skotsk pub. Vi hittade en del, men det var fullt i varenda en vi var in i. Tillslut hamnade vi på Whighams Wine Cellars där Peppe, Pia och jag åt en lammgryta och Anna åt fisk. Peppe höll på att elda upp efterrättsmenyn och jag lyckades lämna 149 pund i dricks. 1774: -. När jag fick dosan i handen så trodde jag så klart att man skulle slå in totalbeloppet om man ville dricksa. Så istället för 139 pund så slog jag in 149 pund. Tänkte aldrig på att totalbeloppet blev 288 pund. 3429: -. Det löste sig dock, 10 pund fick dom i dricks istället. Lät rimligare.

Efter middagen gick vi hemåt mot hotellet igen och satte oss vid ett bord i hotellbaren och drack ett par öl innan det var dags att lämna in för kvällen.

”Innis & Gunn – Makes you say the right things at the wrong time!” – Peter Svanbeck
Efterrättsmenyn som brann.
Whighams. Där vi åt middag första kvällen.
Edinburgh by night.

© 2019 LIFE OF RDNY

Tema av Anders NorenUpp ↑