Kata Noi är en annan del av Kata mot för den stranden vi var vid häromdagen. Det kändes som en lite exklusivare/finare del av Karon & Kata. Vi tog, till barnens förtjusning, en tuk-tuk dit för 400 baht. En herre som faktiskt körde vettigt. Dom andra vi har åkt med har kört som om dom var less på livet.

På plats på Kata Noi.

Det var lite högre vågor här än vad det var på Kata Yai som den första hette som vi var vid. Men ändå hanterliga vågor och det var ju en fantastisk sandstrand. Inte lika mycket restauranger som det var på Kata Yai, vi hittade faktiskt bara en som låg direkt vid stranden, men vi gick en 50 meter upp mot vägen och där låg en trevlig restaurang.

Puffarna åkte på när det gick lite vågor.

På kvällen var det barnens tur att välja restaurang och det blev på Karlsson. På vägen dit passade jag på att ta en bild på en restaurangmeny som står ute vid vägen. Inte för Karlsson utan för någon random-ryssvänlig-restaurang.

”My name is Putin and I approve this restaurant.”

Ganska bisarrt. Tänk om Löfven skulle pryda något liknande.

Ägaren av Karlsson tyckte det var bra betyg att Ella-My och Emil tyckte att köttbullarna med potatismos och lingonsylt smakade som hemma.

Så var det det här med Pias bravader. Det var som så, att när vi var på väg att ta en tuk-tuk till Patong för att sedan hoppa på den longtailbåten som skulle ta oss till Freedom Beach så kommer det en kille på motorcykel med en hjälm som mer påminde om en läderkeps och svänger in precis framför oss.

-Hello! From Sweden?

Jag har ju bestämt mig att säga nej till allt! Förutom då, då jag köpte mina äkta Carrerasolglasögon, men kom igen. Det var ju ett kap! Så jag är lite neg till honom men Pia börjar prata med han. Det visar sig att han kom från ett ställe som hette Club Unique. Det sa han aldrig, men det stod på hans t-shirt.

Dom hade precis öppnat ett exklusivt hotell i Patong och han ville ge oss 2st lotter. Vi fick inte dra lotter själva utan han gav Pia en och mig en. Jag, fortfarande skeptisk, började öppna samtidigt som Pia gjorde det. Pia vann en t-shirt. Jag däremot. Jag vann the grand-one-of-a-kind-big-prize! The golden ticket sa han. Eller, han sa att Ella-My, som inte fattade något, hade vunnit. Vi skulle få välja på 1000 dollar, en surfplatta, en mobiltelefon eller 7 dagars vistelse på deras nya exklusiva hotell.

Men, för att få något utav dessa så måste vi följa med till hotellet och hämta upp priset. Vi kan inte eftersom vi ska till Freedom Beach. Solen är riktigt varm just nu och barnen börjar klaga på värmen, så jag tar undan dom till skuggan och vi dricker lite vatten, så vad Pia och den här nissen pratar om vet jag inte riktigt, men när jag kommer tillbaka så är det bestämt att han ska komma till vårat hotell 09:30 dagen efter och hämta oss med taxi. Bjuda oss på frukost på hotellet, eftersom deras frukost är mycket bättre än den på vårt hotell och sen visa oss hotellet.

Han ropar åt en tuk-tuk att vi ska till Paradise Beach. Ok, säger tuk-tuk-killen. Nej, säger vi. Vi ska till Freedom Beach. – Ok, Freedom Beach säger nissen till tuk-tuk-killen. Nej, säger vi. Patong Beach please. Och till Patong Beach åker vi.

Fortsättning följer…