LIFE OF RDNY

#life

Sida 2 av 33

Bilder från en dag på Kata Beach

Strandbilder & upplösningen

Om man googlar Club Unique så lyder det fjärde resultatet, ”5 Best Known Scams in Phuket”. Går man in där och läser nr 2 utav dessa, Timeshare Scam, så kan man bl.a. läsa:

The approach might come from a random European guy riding up to you on a motorbike or a couple of Thai girls asking you to fill in a quick survey. The potential for a prize or reward will be included and you’ll always win. The kicker is that, in order to claim your prize, you’ll need to sit through a 90-minute presentation for a timeshare or a holiday club.

Och det var ju precis det här vi var med om.

Vi googlade och läste på om detta. Pia fick en redig ångest över det hela. Med all rätt!

Så på morgonen, 09:30, gick jag ner till receptionen. Pia vågade inte. Jag satt där och väntade ett tag tills Pia och barnen kom ner. Han hade inte kommit. Vi gick in på restaurangen för att äta frukost och då ser jag honom sitta utanför på en motorcykel vinkandes åt mig.

Jag möter upp honom på trappen upp mot uteplatsen av restaurangen och förklarar för honom att vi inte längre är intresserade. Att vår resebyrå, TUI, har avrått oss (jag chattade lite med dom om det hela, om dom hade hört talats om det, och dom avrådde oss från att delta i detta). Han blev så klart lite missnöjd, men inte otrevlig, vi pratade lite. Och tillslut sa jag att nu sa jag äta frukost och så sa vi adjö.

Pia kommer nog aldrig säga Ja till saker utomlands igen. Hon är dock förlåten 🙂

Här följer några bilder från dagens tur till Kata Beach.

Ella-My och jag.
Långsvansbåt.
En skadad Emil.
Pia och Ella-My.
Emil kunde bada, bara han höll handen ovanför vattenytan.
Jag och ingen annan.
Pia och hennes vattenmelondrink.
Hawaiiburgare. Grillad ananas är så jävulskt gott!
Två killar och en trött, varm hund.

Det här med Emil och hans skada. Det är något med poolen som gör att deras fingertoppar och handflator ser ut som om man kört sandpapper på dom. Vi misstänker att det blir så när dom håller sig fast på poolkanten och dom plattorna där är lite som tunt sandpapper.

När dom sen kommer i saltvatten så svider det rätt bra, men det går över.

Kata Noi & Pias äventyr

Kata Noi är en annan del av Kata mot för den stranden vi var vid häromdagen. Det kändes som en lite exklusivare/finare del av Karon & Kata. Vi tog, till barnens förtjusning, en tuk-tuk dit för 400 baht. En herre som faktiskt körde vettigt. Dom andra vi har åkt med har kört som om dom var less på livet.

På plats på Kata Noi.

Det var lite högre vågor här än vad det var på Kata Yai som den första hette som vi var vid. Men ändå hanterliga vågor och det var ju en fantastisk sandstrand. Inte lika mycket restauranger som det var på Kata Yai, vi hittade faktiskt bara en som låg direkt vid stranden, men vi gick en 50 meter upp mot vägen och där låg en trevlig restaurang.

Puffarna åkte på när det gick lite vågor.

På kvällen var det barnens tur att välja restaurang och det blev på Karlsson. På vägen dit passade jag på att ta en bild på en restaurangmeny som står ute vid vägen. Inte för Karlsson utan för någon random-ryssvänlig-restaurang.

”My name is Putin and I approve this restaurant.”

Ganska bisarrt. Tänk om Löfven skulle pryda något liknande.

Ägaren av Karlsson tyckte det var bra betyg att Ella-My och Emil tyckte att köttbullarna med potatismos och lingonsylt smakade som hemma.

Så var det det här med Pias bravader. Det var som så, att när vi var på väg att ta en tuk-tuk till Patong för att sedan hoppa på den longtailbåten som skulle ta oss till Freedom Beach så kommer det en kille på motorcykel med en hjälm som mer påminde om en läderkeps och svänger in precis framför oss.

-Hello! From Sweden?

Jag har ju bestämt mig att säga nej till allt! Förutom då, då jag köpte mina äkta Carrerasolglasögon, men kom igen. Det var ju ett kap! Så jag är lite neg till honom men Pia börjar prata med han. Det visar sig att han kom från ett ställe som hette Club Unique. Det sa han aldrig, men det stod på hans t-shirt.

Dom hade precis öppnat ett exklusivt hotell i Patong och han ville ge oss 2st lotter. Vi fick inte dra lotter själva utan han gav Pia en och mig en. Jag, fortfarande skeptisk, började öppna samtidigt som Pia gjorde det. Pia vann en t-shirt. Jag däremot. Jag vann the grand-one-of-a-kind-big-prize! The golden ticket sa han. Eller, han sa att Ella-My, som inte fattade något, hade vunnit. Vi skulle få välja på 1000 dollar, en surfplatta, en mobiltelefon eller 7 dagars vistelse på deras nya exklusiva hotell.

Men, för att få något utav dessa så måste vi följa med till hotellet och hämta upp priset. Vi kan inte eftersom vi ska till Freedom Beach. Solen är riktigt varm just nu och barnen börjar klaga på värmen, så jag tar undan dom till skuggan och vi dricker lite vatten, så vad Pia och den här nissen pratar om vet jag inte riktigt, men när jag kommer tillbaka så är det bestämt att han ska komma till vårat hotell 09:30 dagen efter och hämta oss med taxi. Bjuda oss på frukost på hotellet, eftersom deras frukost är mycket bättre än den på vårt hotell och sen visa oss hotellet.

Han ropar åt en tuk-tuk att vi ska till Paradise Beach. Ok, säger tuk-tuk-killen. Nej, säger vi. Vi ska till Freedom Beach. – Ok, Freedom Beach säger nissen till tuk-tuk-killen. Nej, säger vi. Patong Beach please. Och till Patong Beach åker vi.

Fortsättning följer…

Freedom Beach med longtailbåt

Freedom Beach är en liten, mysig strand som ligger mellan Karon Beach och Patong Beach. Vi tog en tuk-tuk till Patong för att sedan hoppa på en longtailbåt som tog oss till Freedom Beach. Man kan även nå den landvägen, men då måste man tydligen gå ganska branta trappor. Så vi tog havsvägen istället.

Longtailbåtarna utanför Freedom Beach.

Ella-My & Emil hoppade i vattnet på en gång vi kom fram. På bägge sidor av stranden var det stenigt och tydligen väldigt bra snorkling. Vi har dock inte köpt någon snorklingsutrustning så vi höll oss i mitten där det var ganska bra sandbotten, när man hade kommit ut några meter.

Innan dess var det lite stenigt och dessvärre så gjorde Emil illa ena stortån på en sten och ville inte bada något mer. Så för honom blev det en dag i skuggan eller grävandes i sanden.

Ella-My försöker trösta Emil. Hennes lilla sätt att hantera att brorsan gråter.

Pia och Ella-My var nere och badade bland vågorna och ett helt fiskstim började nafsa på Pias ben, varpå hon flög upp på stranden med Ella-My efter skrattandes.

Vid stranden fanns även en liten restaurang där vi åt lunch bredvid två äldre herrar som rökte cigaretter som om det inte fanns någon morgondag. Och det är väl något som är väldigt negativt med Thailand. Är säkert så på många ställen, men det röks utav bara helskotta överallt.

I väntan på Chicken Nuggets.

På vägen hem var det rejäl sjögång. Pia sa till Ella-My att dom har kört dom här båtarna i högre vågor än så här. Hon var inte säker på om hon talade sanning eller inte men hon försökte lugna både sig själv och Ella-My. Jag upprepade samma sak för Emil, men han satte upp händerna ovanför huvudet och låtsades att det var en karusell och tjoade.

När vi kom hem så gick vi på en italiensk restaurang och åt middag. Eller, 3/4 av oss åt. Emil var för trött, för mätt och lite halvt risig i magen. Så vi fick ta med oss hans pizza hem till hotellrummet istället.

På vägen hem var vi åter igen tvungna att gå förbi en trevlig, men jobbig skräddare som har gjort det till sin livsuppgift att sy skjortor åt mig. Varje kväll är han på mig och han ropar alltid, Tjenamors! Så den här kvällen lyfte jag upp Emil och så fick han låtsas sova när vi gick förbi honom. Han kom fram igen, men den här gången var han inte lika påflugen.

Just det! Äventyret började redan innan vi hade satt oss i en tuk-tuk. Men jag måste få godkännande av Pia att återberätta den historien. Får jag inte det får man fråga Pia om det när man träffar henne.

Karon Beach & Kata Beach

Så, nu har vi börjat anpassa oss. I går tog vi till och med en tuk-tuk.

Dagarna har hittills varit som följande. Först frukost på hotellet vid 09:30. Varför stressa upp liksom. Sen hotellpoolen fram till lunchtid. Då äter vi lunch och sen en liten siesta på rummet. För att sen knata ner till stranden för lite havsbad och solnedgång. Stranden på Karon Beach är ok, men inte mer än så.

Det är väldigt mycket folk och en del undervattensströmmar. Men barnen har klarat det bra ändå, dom håller sig nära strandkanten. Jag som inte ägt ett par solglasögon fören igår har haft 3-4 försäljare efter bara 15 minuter hos mig på Karon Beach och det här med att ett nej är ett nej har inte riktigt nått hit ännu. Minst 4 ggr får man säga No, thank you. I går däremot, när vi satt och åt lunch i Kata Beach kom det fram en rackare. Då hade jag fått nog och slog till på ett par äkta italienska Carrera som jag prutade ner till 180 svenska kronor. Ett jävla kap!

180 :- för ett par äkta Carrera! Strandrestaurangerna syns ovanför Ella-My.

Försäljarna på Kata Beach är inte alls lika jobbiga. Säger man nej, så går dom vidare.

I går tog vi en tuk-tuk till Kata Beach. I jämförelse med Karon Beach är den helt fantastisk. Och vilken rolig resa tid med tuk-tuk. Barnen tyckte det var lite läskigt. Har film på hela färden som tog 4,5 minut.

Kata Beach. Longtailbåtarna til höger.

Kata Beach är långgrunt och inte alls lika mycket vågor, även om dom fanns där så var dom inte alls som på Karon Beach.

Försäljare fanns även där, men inte alls lika påstridiga som på Karon Beach.

Vi åt både lunch och middag där på strandrestaurangerna.

Nackdelen med Kata Beach var att det inte fanns mycket till skugga. Vilket har visat sig åtminstone på mina axlar idag.

I dag blev det lunch från 7-Eleven. Fyra grillade smörgåsar med ost och skinka och en varsin Fanta, en tub Pringles och tvättmedel. 60 kronor. I går blev det lunch på Subway. Under 100:- för fyra personer. Inte illa. I förrgår var vi på Håkans Bar och åt lunch. Håkan var dock inte på plats. Men en liter Chang slank ner och en helt ok Club Sandwich.

Vi har även hunnit med ytterligare ett besök på Karlsson (barnens och min favoritrestaurang än så länge) där Pia åt någon Thai-rätt igen medans jag åt en pizza som inte alls var lika god som pastan som jag åt där för någon dag sedan.

I dag har vi haft en soft dag vid poolen med mig mestadels i skuggan och snart ska vi bege oss ut för att pruta och hitta något nytt, trevligt middagsställe.

Umeå – Arlanda – Krabi – Karon Beach

09:50 gick flyget från ett blåsigt Umeå till Arlanda. En ganska skakig start blev det, men Emil tjoade som om det var en karusell.

Innan starten från Umeå

Väl på Arlanda så låste vi in våra väskor och gick och åt lunch. Sen gick vi på Clarion där man som icke boende på hotellet fick betala 100:-/pers för att komma in på deras relax och utomhuspool. Kan varmt rekommenderas om man som vi, hade 7 timmar att döda. Vi behövde dock bara betala 100:- för alla fyra.

I poolen på Clarion.

Sen bastu och dusch. Flyggodis till barnen och sen dags att hitta vår gate. På väg in så kollade jag på barnens pass och upptäckte då att dom går ut i juli i år och jag har läst lite och tydligen så måste passen vara giltiga 6 månader efter hemkomst. Nervositeten tog över, jag blev rejält nervös, men jag frågade en trevlig gubbe som stod i insläppet och läste av passen. Han sa att det var ok, att han visste om dom ”reglerna” men att läses passen in och allt är ok så är det lugnt. Kanske det är annat när det gäller barn.

Flyget till Krabi (miss i planeringen) gick smidigt. Barnen var vakna ett par timmar tills maten serverades och efter det så däckade bägge. Alla utom Pia sov ett par timmar. Emil sov längst. Säkert 6 timmar. Sen serverades en enkel frukost och sen var det dags att landa.

Kort efter att bilden togs sa dom till oss att dom inte rekommenderade att Emil åkte på golvet då syrgasen inte skulle nå dit.

Allt gick ganska smidigt tills vi fattade vidden av vår sne-planering att flyga till Krabi. Antagligen därför resan var ganska billig. 3,5 timmars bussresa i inte allt för trevlig trafik. Men man fick se ganska mycket. Så på så sätt var det bra. Barnen klarade bussresan relativt bra. Men väl framme på hotellet flög Ella-My ut ur bussen. -Jag måste kräkas!. Vi hade stulit med oss kräkpåsar från flyget från Umeå med Norwegian på. Och nu kom dom till användning.

In på rummet och ut i poolen!

Middagen intogs på det ultra-thailändska haket Karlsson tillsammans med en Singah.

Vi alla somnade före 21:00.

Thailand 2019 – Intro

Sist jag bloggade var 16 november 2017.

Idag är det 22 februari 2019.

Jag kan ju inte säga att jag bloggar kontinuerligt iallafall, men om 5 dagar åker vi till Thailand. Kanske ska skriva lite då. Lägga upp bilder och så.

Det vore ju skoj.

Hej.

It’s been awhile

7 månader för att vara exakt.

Jag är i slutfasen av utbildningen just nu. Jag läser ju en 1 1/2-årig utbildning till att bli Webbutvecklare via Lernia och den 14 januari 2018 är jag färdigutbildad.

Slutprojektet för senaste kursen är något som jag kommer att jobba vidare med och så småningom sjösätta. Jag har även lite andra planer.

Milen klarade jag i somras förresten. Sen sprang jag inget mer, fören nu då jag sakta börjar springa lite på gym igen. Det är skönt.

10k runner – Mina första stapplande steg mot milen!

10k runner

Ja, tanken var ju inte att jag skulle börja härja mot milen direkt. Men jag drog hem 10k runner och testade ett pass. Och det kändes riktigt bra. 5 min uppvärmning, 20 min löpning, 3 min promenad, 20 min löpning och sen 5 minuter nedvarvning.

Tanken var ju egentligen att jag skulle börja bygga på tempot lite. Men jag tänkte om.

Planen

Planen nu är att kombinera dom 2 apparna. Vartannat tempo och vartannat 10k runner. Eller, 2 x 10k runner och 1 x tempo i veckan.

10k runner

Försökte även hitta en ny runda. Men som ni ser på bilden här ovan så gick det så där. Jag tror det blir till att följa Kullavägen nästa gång.

5K Pacer – Öka ditt tempot!

5K Pacer

Om jag ska vara ärlig, det går inte fort när jag springer. Jag brukar ligga på en snittempo på ~6:50 min/km. Jag skulle vilja springa lite fortare, så därför, till dagens löppass, drog jag igång appen 5K Pacer.

Passet i 5K Pacer

Det hela är ganska enkelt uppbyggt. Dagens pass såg ut så här. Värm upp med 5 minuters promenad, sen 7 minuters löpning i vanligt tempo. Sen 2 minuter i det tempo som man skulle vilja kunna hålla, och sen 1 minuts promenad. Sen repetera 2 minuters snabbare löpning och 1 minuts promenad 4 gånger. För att sen springa 7 minuter i mitt vanliga tempo igen för att sedan avsluta med 5 minuters promenad. Under appens gång kommer detta så klart att förändras, med mer tid för att springa i det snabbare tempot. Men det kändes riktigt bra. Tog mig inte 5 km, men desto mer tid jag kommer lägga på det snabbare tempot, desto längre kommer jag ju komma.

5k pacer

Jag kan varmt rekommendera apparna från Fitness 22 för dom som vill börja springa, för dom som vill komma längre eller för dom som vill springa snabbare. T.ex. 5K Pacer eller 5K Runner.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 LIFE OF RDNY

Tema av Anders NorenUpp ↑