LIFE OF RDNY

#life

Författare: rdny

Sista dagen i Thailand

Sista dagen i Thailand har spenderats på stranden i Kata Noi. Pressat in i det sista, bränt både axlar och nos. Men det var det värt. Barnen fick bestämma vart vi skulle äta vår sista måltid här, och vi avslutade den precis som vi började den. På Karlsson.

Och det var nog bra. Emil åt sin första ordentliga måltid (köttbullar, potatismos, brunsås och lingonsylt) sedan matförgiftningen i går. Vi vet inte riktigt vad det var som orsakade det, men efter att Pia gick på ett Pharmacy och köpte lite magisk, thailändsk medicin så blev det bättre. Men det blev ett par besök på toaletten innan dess.

I går tog vi en tuk-tuk upp till Big Buddha. En gigantisk buddhastaty högst uppe på Nagakerd Mountain . Imponerande arbete som dock fortfarande var under konstruktion. Vi gick runt och kikade där uppe, både på alla statyer, buddha och på utsikten.

Imorgon, 05:00, ringer klockan. 06:30 kommer vår transfer och då har vi en ca 3 timmar lång bilfärd till Krabi och sen lyfter vårt flyg 12:45 Thailändsk tid och vi landar på Arlanda 18:30, svensk tid. Man börjar längta hem lite nu faktiskt. Efter vårt hem, vatten, dusch, snöskottning och falukorv!

Big Buddha.
Pia lär Emil hur man sitter som en munk.
Utsikt.
Stranden längst till höger är Karon Beach (där vi bott). Den till vänster är Kata Beach.
Kata Beach.
Åt andra hållet. Ingen aning om vad det är man ser.
Vi försökte ta en familjebild.
Munkar som ber.
Imponerande kabeldragning…

Bilder från en dag på Kata Beach

Strandbilder & upplösningen

Om man googlar Club Unique så lyder det fjärde resultatet, ”5 Best Known Scams in Phuket”. Går man in där och läser nr 2 utav dessa, Timeshare Scam, så kan man bl.a. läsa:

The approach might come from a random European guy riding up to you on a motorbike or a couple of Thai girls asking you to fill in a quick survey. The potential for a prize or reward will be included and you’ll always win. The kicker is that, in order to claim your prize, you’ll need to sit through a 90-minute presentation for a timeshare or a holiday club.

Och det var ju precis det här vi var med om.

Vi googlade och läste på om detta. Pia fick en redig ångest över det hela. Med all rätt!

Så på morgonen, 09:30, gick jag ner till receptionen. Pia vågade inte. Jag satt där och väntade ett tag tills Pia och barnen kom ner. Han hade inte kommit. Vi gick in på restaurangen för att äta frukost och då ser jag honom sitta utanför på en motorcykel vinkandes åt mig.

Jag möter upp honom på trappen upp mot uteplatsen av restaurangen och förklarar för honom att vi inte längre är intresserade. Att vår resebyrå, TUI, har avrått oss (jag chattade lite med dom om det hela, om dom hade hört talats om det, och dom avrådde oss från att delta i detta). Han blev så klart lite missnöjd, men inte otrevlig, vi pratade lite. Och tillslut sa jag att nu sa jag äta frukost och så sa vi adjö.

Pia kommer nog aldrig säga Ja till saker utomlands igen. Hon är dock förlåten 🙂

Här följer några bilder från dagens tur till Kata Beach.

Ella-My och jag.
Långsvansbåt.
En skadad Emil.
Pia och Ella-My.
Emil kunde bada, bara han höll handen ovanför vattenytan.
Jag och ingen annan.
Pia och hennes vattenmelondrink.
Hawaiiburgare. Grillad ananas är så jävulskt gott!
Två killar och en trött, varm hund.

Det här med Emil och hans skada. Det är något med poolen som gör att deras fingertoppar och handflator ser ut som om man kört sandpapper på dom. Vi misstänker att det blir så när dom håller sig fast på poolkanten och dom plattorna där är lite som tunt sandpapper.

När dom sen kommer i saltvatten så svider det rätt bra, men det går över.

Kata Noi & Pias äventyr

Kata Noi är en annan del av Kata mot för den stranden vi var vid häromdagen. Det kändes som en lite exklusivare/finare del av Karon & Kata. Vi tog, till barnens förtjusning, en tuk-tuk dit för 400 baht. En herre som faktiskt körde vettigt. Dom andra vi har åkt med har kört som om dom var less på livet.

På plats på Kata Noi.

Det var lite högre vågor här än vad det var på Kata Yai som den första hette som vi var vid. Men ändå hanterliga vågor och det var ju en fantastisk sandstrand. Inte lika mycket restauranger som det var på Kata Yai, vi hittade faktiskt bara en som låg direkt vid stranden, men vi gick en 50 meter upp mot vägen och där låg en trevlig restaurang.

Puffarna åkte på när det gick lite vågor.

På kvällen var det barnens tur att välja restaurang och det blev på Karlsson. På vägen dit passade jag på att ta en bild på en restaurangmeny som står ute vid vägen. Inte för Karlsson utan för någon random-ryssvänlig-restaurang.

”My name is Putin and I approve this restaurant.”

Ganska bisarrt. Tänk om Löfven skulle pryda något liknande.

Ägaren av Karlsson tyckte det var bra betyg att Ella-My och Emil tyckte att köttbullarna med potatismos och lingonsylt smakade som hemma.

Så var det det här med Pias bravader. Det var som så, att när vi var på väg att ta en tuk-tuk till Patong för att sedan hoppa på den longtailbåten som skulle ta oss till Freedom Beach så kommer det en kille på motorcykel med en hjälm som mer påminde om en läderkeps och svänger in precis framför oss.

-Hello! From Sweden?

Jag har ju bestämt mig att säga nej till allt! Förutom då, då jag köpte mina äkta Carrerasolglasögon, men kom igen. Det var ju ett kap! Så jag är lite neg till honom men Pia börjar prata med han. Det visar sig att han kom från ett ställe som hette Club Unique. Det sa han aldrig, men det stod på hans t-shirt.

Dom hade precis öppnat ett exklusivt hotell i Patong och han ville ge oss 2st lotter. Vi fick inte dra lotter själva utan han gav Pia en och mig en. Jag, fortfarande skeptisk, började öppna samtidigt som Pia gjorde det. Pia vann en t-shirt. Jag däremot. Jag vann the grand-one-of-a-kind-big-prize! The golden ticket sa han. Eller, han sa att Ella-My, som inte fattade något, hade vunnit. Vi skulle få välja på 1000 dollar, en surfplatta, en mobiltelefon eller 7 dagars vistelse på deras nya exklusiva hotell.

Men, för att få något utav dessa så måste vi följa med till hotellet och hämta upp priset. Vi kan inte eftersom vi ska till Freedom Beach. Solen är riktigt varm just nu och barnen börjar klaga på värmen, så jag tar undan dom till skuggan och vi dricker lite vatten, så vad Pia och den här nissen pratar om vet jag inte riktigt, men när jag kommer tillbaka så är det bestämt att han ska komma till vårat hotell 09:30 dagen efter och hämta oss med taxi. Bjuda oss på frukost på hotellet, eftersom deras frukost är mycket bättre än den på vårt hotell och sen visa oss hotellet.

Han ropar åt en tuk-tuk att vi ska till Paradise Beach. Ok, säger tuk-tuk-killen. Nej, säger vi. Vi ska till Freedom Beach. – Ok, Freedom Beach säger nissen till tuk-tuk-killen. Nej, säger vi. Patong Beach please. Och till Patong Beach åker vi.

Fortsättning följer…

Freedom Beach med longtailbåt

Freedom Beach är en liten, mysig strand som ligger mellan Karon Beach och Patong Beach. Vi tog en tuk-tuk till Patong för att sedan hoppa på en longtailbåt som tog oss till Freedom Beach. Man kan även nå den landvägen, men då måste man tydligen gå ganska branta trappor. Så vi tog havsvägen istället.

Longtailbåtarna utanför Freedom Beach.

Ella-My & Emil hoppade i vattnet på en gång vi kom fram. På bägge sidor av stranden var det stenigt och tydligen väldigt bra snorkling. Vi har dock inte köpt någon snorklingsutrustning så vi höll oss i mitten där det var ganska bra sandbotten, när man hade kommit ut några meter.

Innan dess var det lite stenigt och dessvärre så gjorde Emil illa ena stortån på en sten och ville inte bada något mer. Så för honom blev det en dag i skuggan eller grävandes i sanden.

Ella-My försöker trösta Emil. Hennes lilla sätt att hantera att brorsan gråter.

Pia och Ella-My var nere och badade bland vågorna och ett helt fiskstim började nafsa på Pias ben, varpå hon flög upp på stranden med Ella-My efter skrattandes.

Vid stranden fanns även en liten restaurang där vi åt lunch bredvid två äldre herrar som rökte cigaretter som om det inte fanns någon morgondag. Och det är väl något som är väldigt negativt med Thailand. Är säkert så på många ställen, men det röks utav bara helskotta överallt.

I väntan på Chicken Nuggets.

På vägen hem var det rejäl sjögång. Pia sa till Ella-My att dom har kört dom här båtarna i högre vågor än så här. Hon var inte säker på om hon talade sanning eller inte men hon försökte lugna både sig själv och Ella-My. Jag upprepade samma sak för Emil, men han satte upp händerna ovanför huvudet och låtsades att det var en karusell och tjoade.

När vi kom hem så gick vi på en italiensk restaurang och åt middag. Eller, 3/4 av oss åt. Emil var för trött, för mätt och lite halvt risig i magen. Så vi fick ta med oss hans pizza hem till hotellrummet istället.

På vägen hem var vi åter igen tvungna att gå förbi en trevlig, men jobbig skräddare som har gjort det till sin livsuppgift att sy skjortor åt mig. Varje kväll är han på mig och han ropar alltid, Tjenamors! Så den här kvällen lyfte jag upp Emil och så fick han låtsas sova när vi gick förbi honom. Han kom fram igen, men den här gången var han inte lika påflugen.

Just det! Äventyret började redan innan vi hade satt oss i en tuk-tuk. Men jag måste få godkännande av Pia att återberätta den historien. Får jag inte det får man fråga Pia om det när man träffar henne.

© 2019 LIFE OF RDNY

Tema av Anders NorenUpp ↑