Freedom Beach är en liten, mysig strand som ligger mellan Karon Beach och Patong Beach. Vi tog en tuk-tuk till Patong för att sedan hoppa på en longtailbåt som tog oss till Freedom Beach. Man kan även nå den landvägen, men då måste man tydligen gå ganska branta trappor. Så vi tog havsvägen istället.

Longtailbåtarna utanför Freedom Beach.

Ella-My & Emil hoppade i vattnet på en gång vi kom fram. På bägge sidor av stranden var det stenigt och tydligen väldigt bra snorkling. Vi har dock inte köpt någon snorklingsutrustning så vi höll oss i mitten där det var ganska bra sandbotten, när man hade kommit ut några meter.

Innan dess var det lite stenigt och dessvärre så gjorde Emil illa ena stortån på en sten och ville inte bada något mer. Så för honom blev det en dag i skuggan eller grävandes i sanden.

Ella-My försöker trösta Emil. Hennes lilla sätt att hantera att brorsan gråter.

Pia och Ella-My var nere och badade bland vågorna och ett helt fiskstim började nafsa på Pias ben, varpå hon flög upp på stranden med Ella-My efter skrattandes.

Vid stranden fanns även en liten restaurang där vi åt lunch bredvid två äldre herrar som rökte cigaretter som om det inte fanns någon morgondag. Och det är väl något som är väldigt negativt med Thailand. Är säkert så på många ställen, men det röks utav bara helskotta överallt.

I väntan på Chicken Nuggets.

På vägen hem var det rejäl sjögång. Pia sa till Ella-My att dom har kört dom här båtarna i högre vågor än så här. Hon var inte säker på om hon talade sanning eller inte men hon försökte lugna både sig själv och Ella-My. Jag upprepade samma sak för Emil, men han satte upp händerna ovanför huvudet och låtsades att det var en karusell och tjoade.

När vi kom hem så gick vi på en italiensk restaurang och åt middag. Eller, 3/4 av oss åt. Emil var för trött, för mätt och lite halvt risig i magen. Så vi fick ta med oss hans pizza hem till hotellrummet istället.

På vägen hem var vi åter igen tvungna att gå förbi en trevlig, men jobbig skräddare som har gjort det till sin livsuppgift att sy skjortor åt mig. Varje kväll är han på mig och han ropar alltid, Tjenamors! Så den här kvällen lyfte jag upp Emil och så fick han låtsas sova när vi gick förbi honom. Han kom fram igen, men den här gången var han inte lika påflugen.

Just det! Äventyret började redan innan vi hade satt oss i en tuk-tuk. Men jag måste få godkännande av Pia att återberätta den historien. Får jag inte det får man fråga Pia om det när man träffar henne.