För ungefär ett år sedan satt jag, 160 kg tung och halvt alkoholiserad (nåja, inte riktigt alkoholiserad) på en grusparkering i Falun och väntade på att Raubtier skulle spela. Ikväll sprang jag 5 km för första gången i mitt liv.

Med alkoholiserad menar jag så klart inte att jag hade problem med spriten. Bara att det var början på en 3 dagar lång festival och vi hade vid den här tidpunkten redan varit onyktra i 10-11 timmar.

Att jag ikväll nådde mitt första mål med löpningen känns overkligt, även på den tiden då jag spelade fotboll, hockey, åkte slalom och allt annat man gjorde som ung tror jag inte jag fixade det.

Jag var inställd på att jag skulle nå det ikväll och hade ritat ut på en karta vart jag behövde vända för att det skulle bli totalt 5 km. Det kändes riktigt bra, nästan hela vägen. När rösten i lurarna sa, Keep going! You’re almost there började jag dock känna lite panik för då var det 4 minuter kvar och jag behövde öka lite för att hinna fram. 5.08 km blev det totalt. När jag började närma mig ”målet”, hemmet i det här fallet, så kände jag att magen började bli lite, upprörd. Så det var bara att springa in på toa när jag kom hem, ut kom dock bara luft. Mycket luft.

Nästa mål är väl att klara milen. Men nu ska jag ligga på ~5 km ett tag och sen få upp farten lite. Sen ska jag ge mig på 5k to 10k appen.

5k runner5k runner