Åh, flyga. Det är så mäktigt. Att flyga fascinerar mig lika mycket som berg och hav. Lite otäckt, väldigt mäktigt. Det som jag gillar mest med att flyga är start och landning, det som kanske andra avskyr med just att flyga. Kraften i starten, hur man trycks bak mot sätet. Det är underbart. Landningen vet jag inte riktigt vad det är jag gillar med. Kanske just att man äntligen är på fast mark igen.

När jag hade landat hittade jag nästan inte ut, fick ringa min bror Daniel som hade landat 15 minuter före mig och satt och väntade på mig vid utgången. Därefter åkte vi ut till Stefan i Skarpnäck där vi skulle bo och drack lite kaffe och pratade lite. Vi drog senare in mot byn för att ninja en skrivare på något bibliotek så vi kunde skriva ut biljetterna till kvällens föreställning, Klungan. Lite mat och lite öl på Hard Rock Café.

Gick vidare för att leta reda på vart vi skulle gå senare. Dansens hus. Virrade omkring lite även om vi hade hjälp av 3st iPhones. Hittade dock tillslut reda på stället.

När vi visste vart vi skulle var vi sugna på lite kaffe och lite mer öl. Så vi gick till första, ”bästa” stället. Vasa bar & cafe. Ett litet sunkigt hak som jag aldrig kommer att besöka igen. En Irish Coffee på bränt kaffe och alldeles för mycket whiskey. Vidare mot Carlsson & CO tror jag det hette där dom hade bartömning. Tack för det.

Sen gick vi vidare mot Dansens hus och då insåg vi hur virriga vi hade varit tidigare och att det kanske inte alltid är rätt att följa en GPS.

Klungans förställning ”Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter” kan jag varmt rekommendera. Har mam följt både ”Ingen bor i skogen” och ”Mammas nya kille” så kommer man känna igen många karaktärer. Var ett tag sedan jag skrattade så gott som jag gjorde när Lacken kom ut och skulle ”släktenforska” och göra en ”ligg-historik”.

Allt som allt en riktigt trevlig och rolig helg.

Igår var det dags att dra igång vecka 2 på C25K-programmet. Förra veckan sprang jag 60 sekunder och gick 60 sekunder i intervaller och denna vecka ska jag springa 90 sekunder och promenera i 2 minuter. Dom 30 sekunders extra löpning kändes, och det känns även idag. Känner att jag kanske ska vara lite försiktig med knäna och kanske jogga lite lugnare, kondition bygger jag ju iallafall. Behöver inte tjurrusa varje löpning.

På torsdag ska jag, som avdankad hockeymålis, ställa mig i ett innebandymål. Proffice mot Vattenfall. Mina knän kommer att vara förstörda, men jag ska inte släppa förbi mig några bollar, inte för många iallafall.

Försöker att få teamet att sjunga Happy birthday med New Kids On The Block för mig imorgon, men det går inte så bra. Får kanske muta med fika.