LIFE OF RDNY

#life

GREATEST HITS

Dagen alla har gått och väntat på är här! Dagen då jag släpper min Greatest Hits!

Fram till 2010 spelade jag in en hel del låtar. Vissa bättre, vissa sämre. Vissa bra inspelade, vissa sämre inspelade. Mixningen är lite si och så. Sången ligger lite högt ibland för att i andra låtar ligga för lågt och gitarrer är lite ostämda emellanåt.

Men nu är den släppt! Min Greatest Hits! Finns än så länge på Spotify. Använder verkligen folk någon annan streamingtjänst?

Jag har tyvärr inte bokat någon festlokal till releasen, däremot har jag tillägnat en hel sida åt låtarna med texterna. Klicka på länken GREATEST HITS i menyn.

OBS. Detta är ingen seriös satsning eller liknande! Nog för att jag är ganska nöjd och stolt över vissa låtar, men det kommer inte att bli någon världsturné. Detta är enbart för att jag ska kunna presentera mig som A recording artist i fortsättningen. Och för att jag hittade en gratistjänst.

Raubtier – Dystopi – Lyrics

Pär Hulkoff är den största levande poeten som Sverige har för närvarande.

Rockbladet.se – Gällande tidigare skivan, Bärsärkargång.

Raubtier har släppt en ny skiva vid namn Överlevare. Som på alla andra skivor så finns det en del rejält skimrande guldkorn. T.ex. Dystopi, där Pär Hulkoff åter briljerar med sitt textförfattande.

Raubtier – Dystopi

Vad är evig tillväxt om inte fantasi?
En pyramidversion utav global ekonomi
Byggd på tomma löften, utan guldmyntfot
Lovar lyx och välfärd till varje idiot

Allting faller samman först som inflation
Vild panik, rädda skrik och kolsvart depression
Sedan kommer hungern, fasansfull och rå
Med hungern följer laglöshet som ingen kan rå på

Obeväpnad, vilsen och rädd
Bäddar man egen dödsbädd

Mordiska miliser, som drar från ort till ort
Tar ditt liv för ingenting, så lär dig springa fort
Myndigheters ansvar är av en särskild sort
Den som främst prioriterar egen flyktväg bort

Var man för sig själv, är en ny tanke för oss
Så bygg ditt eget fort i tid och lär familjen slåss
Livet i en storstad blir ett mardrömmarnas liv
Man kan ej äta betong, så undvik kannibalens kniv

Farväl civilisation
Se en ny typ av nation
Ur tre dygn utav strömlöshet
Föds en annan verklighet

Mörkt över Skandinavien
Nu är det slut på allt x2
Mörkt över Skandinavien
Nu är det slut på allt x2
Det finns ingen utväg, det syns inget ljus
Se hur en iskall himmel ligger kolsvart över utbrända hus
Se nu Skandinavien

Utan ström i lägenheten, blir Nordens vinter vred
Ikeaborden brinner fort, för den som ej har någon ved
Avloppsvattnet svämmar, sjukdom är latent
Och Svensken är antibiotika-resistent

Ett högt pris att betala, för en skimrande fasad
För tafatthet och svammel i en sinnessjuk parad
Bevittna verkligheten, eller följ skeppet i sank
Som ögonlösa råttor i kloaksystemets stank

Inget vatten, ingen mat
Läget bortom desperat
Långa marscher, dåligt väder
I trendigt kalla kläder

Mörkt över Skandinavien
Nu är det slut på allt x2
Mörkt över Skandinavien
Nu är det slut på allt x2
Det finns ingen utväg, det syns inget ljus
Se hur en iskall himmel ligger kolsvart över utbrända hus
Se nu Skandinavien

Svanbecks goes to Scotland – Hemresan

Vaknar bakis. Det var inte riktigt tanken, men väldigt glad att vi väntade med en rejäl krogkväll tills sista dagen, annars hade en hel dag gått till att vara bakis i Skottland. Det hade inte varit så roligt.

Men nu ska vi hem. Frukost på hotellet. Jag får i mig en kopp kaffe och en sked yoghurt. Sen upp och hämta väskorna. Ner och checka ut och ut till taxin som ska ta oss till flygplatsen. Taxin hinner 200 meter innan jag upptäcker att jag glömt kameraväskan på hotellrummet! Taxin vänder och vi åker tillbaka till hotellet. In och be om att få en nyckel av receptionisten. Upp på rummet. Hämta väskan och sen ner och ut till taxin igen. Väl på flygplatsen gick allt smidigt. Gick genom flygplatsen raka vägen in i flygplanet.

Det flyget tog oss till Oslo och när vi väl landat där så insåg vi att det skulle bli rejält tight. När vi stod i säkerhetskontrollen och såg tavlan av avgångar så ser vi att på vårt flyg står det ”Gates are closing” eller något liknande. Så väl ute ur säkerhetskontrollen var det bara till att springa genom flygplatsen till flyget som skulle ta oss till Arlanda. Vi hann. Eller, Anna drog före och höll gaten öppen åt oss och två till.

Flyget till Arlanda gick som beräknat och väl på Arlanda var det i princip samma procedur som i Oslo. Fast vi behövde inte springa.

Under resan från Arlanda till Umeå åt jag för första gången under hela hemresan. Och nu var klockan 16:30. Det var en god polarrulle med kyckling och bacon kan jag lova.

Landar i Umeå. Ut till bilen. Hem till barnen.

Och så var den långhelgen i Skottland över.

Svanbecks goes to Scotland – Lördagen

Eftersom frukosten på hotellet inte var den roligaste frukosten. Inte dålig, men vi ville vidja våra vyer och googlade fram Troy. Frukosten var roligare än hotellets. Jag åt en omelett med lök och tomater, som egentligen mer var som en äggröra med lök och tomat, samt en sausageroll, som var en bulle med korv i. Riktigt gott. Dom hade även bra kaffe och god, färskpressad apelsinjuice.

Frukost på Troy.
På Troy.

Bra kaffe var svårt att hitta. Tydligen Americano överallt. Men det gick ner.

Efter frukosten var det dags för det stora slottet. Edinburgh Castle. Men vi började med en Hop-On Hop-Off-buss som tog oss ett varv runt staden på 75 minuter.

Gänget på väg ut.
På bussen.
High street.
Slottet sett från bussen.
Pia och jag på bussen.

Efter bussen hoppade vi av uppe vid slottet och nu var det dags för lunch innan vi gick in. Lunchen blev på Maxies Bistro & Wine Bar. Och nu var det dags för Haggis! Till lunch blev det lammkotletter på en bädd av ”Haggis, neeps and tatties”. Så, på svenska. Lammkotletter med rotmos på en bädd av haggis. Pia åt ankbröst och Anna åt pasta.

Lammkotletter, haggis, neeps and tatties.

Haggis var faktiskt gott. Smaken kanske jag inte riktigt kan beskriva. Men åt pölsahållet absolut. Sen såg det ut som pölsa fast mycket mörkare färg. Haggis fanns även på frukostbuffén. Man kunde även få en nachotallrik på puben toppad med haggis. Det varken lät gott eller såg gott ut. Tänk en nachotallrik, sen tar du en korv med pölsa som du öppnar försiktigt och lägger på nachosen.

Så här gott var det.

Nu var det dags för slottet. Slottet var roligt att se, väldigt mycket fanns att se. Favoriterna var nog fängelsehålorna samt kronjuvelerna. Ena fängelsehålan var i bruk så sent som under andra världskriget då dom även byggde till nya duschar. Under andra världskriget gömde man även kungakronan i ett skåp i ett latrinskåp i David’s Tower.

Vy från slottet.
En stor kanon.
Ett litet hus i Princes Street Garden.
Earl Haig framför sjukhusbyggnaden i slottet.
De öppna spisarna i slottet var maffiga.
Gänget.
Där dom förvarade krigsfångarna.
En krigsfånge.
En till krigsfånge.
Vakten.
En gammal telefonkiosk.
En frän byggnad.
En till frän byggnad.

Efter 2 ½ timma på slottet gick vi Victoria Street ned och började leta efter någonstans att dricka en öl eller två, och även, lite senare, få i oss lite mat. Vi hittade en liten pub som hette The White Hart Inn. Vi drack några öl och så småningom blev vi hungriga och vi pojkar beställde in hamburgare och tjejerna nachotallrikar, dock utan haggis på toppen.

Victoria Street.
Här åt vi middag på lördagen.
Pia tyckte jag skulle dricka vatten.

Efter att vi ätit och blivit alldeles för mätta igen så gick vi vidare. Letade först efter ett ställe vi såg innan vi klev på bussen som hade karaoke, men vi hittade aldrig rätt på den och jag blev akut kissnödig. Så in på en sunkig pub som kändes mer som väntsal på en tågstation än en pub. Kissa och i med en öl till. Sen var ju frågan om vi skulle ge oss för dagen eller om vi skulle gå vidare någonstans. Men klockan vara bara 21:00 och detta var sista kvällen i Skottland. Så jag hittade rätt på en irländsk pub som 22:30 skulle ha ett liveband som hette Crocodile Shoes. Det tyckte vi lät bra så vi gick dit. Det var bara 2 minuter bort och nu var vi ganska nära hotellet också så det skulle inte vara så längt hem sen.

Väl inne gick vi upp på övervåningen och där var det en trubadur på scenen samtidigt som dom visade en UFC-match mellan Chabib Nurmagomedov och Dustin Poirier på storbilds-TV. Den stackars trubaduren gjorde ett bra jobb med tanke på att 40st ölstinna skottar försökte heja fram Poirier till seger. När matchen väl var slut blev det lite lugnare på stället, men det var ändå ett bra drag på den puben. Vi träffade på ett gäng skottar där en utav killarna hade vandrat från den västra kusten till Edinburgh för att samla in pengar till Barncancerfonden. Jag skänkte de kontanter vi hade kvar, vilket var 5 pund.

När klockan närmade sig 00:30 var det dags att bege sig hemåt till hotellet.

Trubaduren som försökte överrösta UFC-fans.
Crocodile Shoes at Malones.
Crocodile Shoes.

Svanbecks goes to Scotland – Fredagen

Klockan ringer tidigt. Vi har en bussresa inplanerad som avgår 09:00 och vi har en taxi bokad till 08:30 som ska ta oss till stället som bussen ska avgå från. Men först en skotsk frukost på hotellet som kostade 9,49 pund. 112: -. Korv, bönor i tomatsås, ägg, bacon, bröd och kaffe. Haggis fanns också, men jag kände mig inte riktigt redo för haggis ännu.

Frukosten på hotellet.

Efter frukosten tog vi alltså taxi till stället där bussen skulle avgå. Alan hette vår chaufför och guide. En trevlig man med kilt och lite sarkastisk humor. På vägen ut ur Edinburgh fick vi se byggnaden, George Heriot’s School, som sägs vara inspiration till Hogwarts. Skolan i Harry Potter. Enl. Alan så var det en av de finare skolorna i Skottland. Hans barn gick inte på den skolan, men hans barns skola hade i alla fall ett tak.

Vi åkte även över Queensferry Crossing som är en av The Forth Bridges. På vägen tillbaka åkte vi över Forth Road Bridge.

Första stoppet på bussresan var Dunkeld. En liten by på drygt 1300 invånare ett par kilometer norr om Perth och 9,2 mil norr om Edinburgh. Resan dit tog ungefär en timme och 30 minuter. Trevlig liten by, så som man tänker att byarna på landsbygden i Skottland ska vara. Vi gick in i en liten kyrka och sen gick vi och köpte kaffe och scones innan vi satte oss på bussen igen. 30 minuter hade vi på oss i den här lilla byn.

Pia på Atholl Street i Dunkeld.
Vår buss.
Skog i Dunkeld.
Ett stort träd i Dunkeld.
Kyrkan i Dunkeld.

Sen gick färden vidare mot Blair Castle. Ett slott med 30 rum i byn Blair Atholl. Blair Castle tillhör klanen Murray men ägs idag av en välgörenhetsfond. Det nuvarande överhuvudet, the Duke of Atholl, den 11:e i ordningen, heter John Murray och bor i Sydafrika men besöker slottet en gång varje år. Minns inte om det var första eller sista helgen i maj då det var någon militärparad av något slag av the Atholl Highlanders.

Lunch på slottet innan färden gick vidare.

Ett rum i Blair Castle.
Ett till rum i Blair Castle.
Entrén i Blair Castle.
En stor sal i Blair Castle med massor av horn på väggarna.
Gänget utanför Blair Castle.
Blair Castle.
Pia utanför Blair Castle.
En höglandskossa alldeles utanför infarten till Blair Castle.
Jag tror att det här är från Killiecrankie Gorge.
Killiecrankie Gorge.
Killiecrankie Gorge.

Nästa stopp var The Queens View. En utsiktsplats över Loch Tummel. Platsen ska ha fått sitt namn efter drottning Victorias besök 1866 eller efter drottning Isabella som besökte området 550 år tidigare. Stället ligger vid den östra delen av Loch Tummel och The Queens View ska vara ett av de mest fotograferade områdena i Skottland.

Ett snabbt stopp även här och sen går färden vidare.

Pia och jag vid Queen’s View.
Utsikt från Queen’s View.
Som sagt. Ett av de mest fotograferade områdena i Skottland.

The Hermitage. Gigantiska träd, Douglas-granar. Vattenfall. Fantastiskt ställe.

Pia bland några av de högsta träden i Storbritannien.
Peppe och vår kiltbärande guide Allan.
Anna, Pia och två bautaträd.
Härlig skog i The Hermitage.
Pia och jag i Ossian’s Hall.
Vattenfall vid The Hermitage.
Pia och vattenfallet.
Jag och vattenfallet.
Vattenfallet.
Svamp på ett träd.

Efter The Hermitage var det full sprätt tillbaka till Edinburgh. Vi lämnade Edinburgh 09:00 och var nog tillbaka vid 19:30 på kvällen. En väldigt trevlig bussresa, även om jag gärna hade upplevt högländerna mer.

På vägen tillbaka åkte vi över Forth Road Bridge som är en av The Forth Bridges med vy över både Queensferry Crossing och Forth Bridge. Den sistnämnda är järnvägsbron över Firth of Forth och byggdes mellan 1883–1890. 2015 blev den upptagen på UNESCOS världsarvslista.

När vi kom tillbaka var vi rejält hungriga och vi hittade in på en italiensk restaurang. Mia Italian Kitchen. Vi lyxade till det med förrätt och varmrätt. Peppe åt Gamberoni, stekta räkor med vitlök och chili. Jag åt Salsiccia E Borlotti. Skulle vara stekt salsiccia på en bädd av borlottibönor. Men det var mer som en salsicciasoppa. Hur som helst var det väldigt gott. Tjejerna delade på en tallrik med blandade oliver. Till varmrätt åt Peppe och jag pizza. En Diavola. Med pepperoni på. Och så här i efterhand skulle jag så klart ha valt samma som Pia. Slår aldrig fel. Hon åt ravioli med svamp. Pizzan var inte tokig den heller, men jag älskar ju pasta och den raviolin var verkligen inte dålig. Anna åt Risotto Carciofi E Gamberi. En risotto med kronärtskocka, räkor och vitt vin. Först fick hon in en med någon italiensk korv. Kyparen tog motvilligt tillbaka den och sen skrattades det högt i köket. Antingen för att Anna är vegetarian eller för att kyparen hade gjort fel.

Proppmätta och överjäkligt trötta gick vi tillbaka till hotellet. 22:52 släckte vi.

Salsiccia E Borlotti.
Där vi åt middag sent på kvällen.

Svanbecks goes to Scotland – Torsdagen

Torsdag morgon. Vi lämnar barnen på skolan och sen plockar vi upp Peppe & Anna. Flyget från Umeå går 09:50 till Arlanda. När vi landat hinner vi med en snabb lunch och en liten öl innan flyget går vidare till Edinburgh. På flyget till Edinburgh sitter vi rejält utspridda då dom ville ha 200: – för att reservera platser, det tyckte vi inte det var värt. Så jag satt på 16 B, Pia på 5 B, Peppe på 6 E och Anna på 28 B. Vi var även lite försenade från Stockholm då dom var tvungna att byta plan och vi fick åka buss till flygplanet.

Väl framme i Edinburgh tog vi en taxi till hotellet, Haymarket Hub Hotel, checkade in och sen ut på stan. Vi gick närmare 16 500 steg denna dagen. Mycket för att vi gick till Calton Hill vilket var, enligt Google, en promenad på 32 minuter. Och vi gick ju inte raka vägen dit. På vägen dit gick vi förbi inspelningsplatsen för Fast & Furious 9. Jag har sett en. Den första.

Calton Hill är en utsiktsplats, och säkert något mer, men vi gick upp för utsikten. Många bilder blev det tagna där uppe.

Pia och jag bredvid varandra på flyget från Umeå.
Gänget redo att lämna Sverige.
Tack!
St. Mary’s kyrka.
En man med sin säckpipa.
En man med sin björn.
En del av slottet.
Utsikt från Calton Hill.
The National Monument of Scotland. Aka Edinburgh’s Disgrace eftersom den aldrig blev klar.

På vägen därifrån var det dags att samla steg igen. Nu var vi på jakt efter den perfekta puben/restaurangen att äta på. En murrig, klassisk, skotsk pub. Vi hittade en del, men det var fullt i varenda en vi var in i. Tillslut hamnade vi på Whighams Wine Cellars där Peppe, Pia och jag åt en lammgryta och Anna åt fisk. Peppe höll på att elda upp efterrättsmenyn och jag lyckades lämna 149 pund i dricks. 1774: -. När jag fick dosan i handen så trodde jag så klart att man skulle slå in totalbeloppet om man ville dricksa. Så istället för 139 pund så slog jag in 149 pund. Tänkte aldrig på att totalbeloppet blev 288 pund. 3429: -. Det löste sig dock, 10 pund fick dom i dricks istället. Lät rimligare.

Efter middagen gick vi hemåt mot hotellet igen och satte oss vid ett bord i hotellbaren och drack ett par öl innan det var dags att lämna in för kvällen.

”Innis & Gunn – Makes you say the right things at the wrong time!” – Peter Svanbeck
Efterrättsmenyn som brann.
Whighams. Där vi åt middag första kvällen.
Edinburgh by night.

Svanbecks bil & tältsemester – Dag 7, 8, 9 & 10

Dag 7 – Göteborg

Vi vaknar utvilade och äter en härlig hotellfrukost innan Peppe och Anna med barnen kommer. Vi ska göra Liseberg!

Efter att dom fått in sitt bagage i bagageförvaringen på hotellet så går vi ner mot hamnen för att ta 285 Älvsnabben över till Lilla Bommens Hamn för att därifrån ta bussen till Liseberg. Allt gick smidigt.

Väl på Liseberg så åkte barnen allt! Inte de allra värsta, som Valkyria t.ex. Men slänggungor och snurrande kaffekoppar osv.

Vi började att åka Rabalder, som är en liten berg- och dalbana för barn. Den var läskig nog tyckte jag. Men jag åkte även Lisebergsbanan. Efter det höll jag mig med Emil och åkte Farfars Bilar och tittade på när de andra åkte. Men Lisebergsbanan var rolig, den kommer jag nog att åka igen. Även FlumeRide och Kållerado.

Pia och Peppe åkte Valkyria. Vansinne. Sen tog dom även med sig Elma och åkte Balder, innan dom två avslutade vansinnet med att åka Loke.

Efter 10 timmar på Liseberg tog vi en taxi tillbaka till hotellet och somnade gott.

Emil är nöjd över att han tog våfflor till frukost.
Och Ella-My är rätt nöjd över sina nutellapannkakor.
”Dom andra” har kommit och nu väntar vi på båten.
Gänget som ska göra Liseberg.
Mötande Älvsnabb.
Ella-My och Pia på ingång.
Årets bild. Min min kan jag inte förklara.
Snurrande saker.
Emil och jag åkte också Valkyria. Fast på vårt egna sätt.
Någon båt som tydligen inte var så rolig.
Mer snurrande saker.
Någonstans där uppe är det panikångest. Nere på jorden är det lugnt och skönt.
Pia och Peppe åker Valkyria.
Peppe och Pia på väg att åka Loke.
Utgången.
Slut som artist.

Dag 8 – Göteborg – Södra Rörum / Wästantorp

Efter ytterligare en utsökt frukost så checkade vi ut och färden gick söderut. Mot Skåne och stugan i Wästantorp som Peppe och Anna bor i när dom är i Skåne.

På vägen dit så handlade vi med oss ingredienser till Tacos och det fick bli kvällens middag.

Kvällen avslutades med ett par utsökta öl och sen bad i poolen för barnen.

Dag 9 – Hörby

Dagen skulle spenderas i Hörby. Närmare bestämt i Hörby centrum och Hörby marknad. Marknaden var rätt stor men som med alla marknader så är det ju i princip samma saker överallt. Kom i alla fall därifrån med en Mötley t-shirt.

Rätt dassigt väder denna dagen, så några större utsvävningar gjorde vi inte förutom att stanna till på Fulltofta Naturcentrum där vi tittade runt lite innan vi fikade och sen åkte hem för att fixa middag.

Emil med ett marknadsfynd på huvudet.
Barnen i Fulltofta.
Emil hittade en traktor.
Och Ella-My hittade en tjur.
Kvällsdopp.

Dag 10 – Stora hemresedagen

Vi tog oss från Wästantorp vid 10:30 och tänkte att vi kör så långt vi orkar. Så länge barnen är på gott humör så kör vi. Första stoppet blev kanske inte helt otippat Gränna och Brahehus där vi åt lunch och köpte polkagrisstänger.  Färden gick vidare till Stockholm och lite utanför stannade vi för kiss och glasspaus.

Efter att ha varit på resande fot i 10 dagar och varit bra långt söderut, kändes det nästan som att man var hemma när vi var i Stockholm. Men då hade vi ändå 63 mil kvar att köra.

Någon tanke på att stanna och sova någonstans fanns inte utan nu ville vi bara komma hem, så vi stod på.

Nästa stopp blev på Sibylla i Söderhamn och en utsökt tunnbrödrulle. Nu hade Pia kört från Skåne upp till Söderhamn så det var dags för mig att ta över.

Stannade strax efter midnatt på Statoil i Örnsköldsvik och drack kaffe och sen 01:30 rullade vi in på Solrosvägen.

Alla fiskar levde!

Hon fejkade bara sömmen. Hon var vaken hela vägen hem.
Emil somnade dock en stund.

Svanbecks bil & tältsemester – Dag 5-6

Dag 5 – Kungshamn/Smögen

Det visade sig att SMHI flyttade fram den värsta av blåsten så denna natt blåste det inte så farligt. Kallt, men ingen blåst att tala om.

Dagen började med en promenad till badplatsen och på vägen dit så köpte vi med oss kalla köttbullar och baconost som fick bli dagens frukost.

Barnen badar lite och Emil klättrar på klipporna. Ella-My går mest omkring på bryggan och tittar på maneter med de andra barnen. Men då och då ser hon att kusten är klar och hoppar i, för att sedan simma i panik in till stranden. För att sen göra om samma procedur.

Efter frukost, krabbfiske och morgonbad väntade en lunchträff med brorsdottern Anna som säsongsjobbar på Smögen denna sommar. Vi mötte upp henne och hennes kompis i hamnen i Kungshamn och gick till en italiensk restaurang som hette Sorella och åt pizza. Vi satt där och pratade lite innan vi skiljdes åt och vi tog en biltur på Smögen. Hoppade ur bilen vid en förskola och gick ut på klipporna och kände vinden.

Efter detta så åkte vi ner till bryggan i Smögen och tog en promenad på klipporna till Ella-Mys förskräckelse. Tanken var att vi antingen skulle äta där eller bara fika. Men det hade börjat blåsa upp ordentligt och repen efter alla båtars master ven i vinden vilket gjorde Ella-My livrädd. Så pass rädd att hon skakade i hela kroppen.

Vi hittade en brant trätrappa upp mot klippväggen och tog oss upp på asfalterad väg. Styrde fötterna tillbaka till bilen och åkte tillbaka till campingen.

Det blåste ordentligt ute och och enligt SMHI skulle det bli upp emot 21-23 m/s i vindbyarna under natten. Tanken och tältet skulle klara av det fanns där. Men vi sa inget till barnen.

Barnen lekte på lekparken tillsammans med deras nyfunna vänner medans vi bättrade på tältpinnarna och husvagnsgrannen, tillika Ella-My och Emils nya vänners föräldrar, plockade ner förtältet inför vad som komma skulle.

Denna kväll blev det tomater och chips i tältet till kvällsfika. Nu var vi alla ordentligt redo för att åka till Göteborg och checka in på hotell.

Krabbfångst med grannbarnen.
Emil simmar.
Badplatsen på Johannesviks Camping.
Ett av alla manetfria hopp.
Solpojken som inte vill bli brun.
Ella-My på Smögens klippor.
Ella-My och Emil på Smögen.
Pia och Emil.
Lekparken alldeles intill vårat tält.

Dag 5 – Kungshamn – Göteborg

Här blåste det inte lika mycket som senare på natten.

Satan i gatan vad det blåste. SMHI skojade inte om hur mycket det skulle blåsa i byarna. Men barnen sov som stockar hela natten. Själv vaknade man emellanåt med tältduken i ansiktet när det tog i som mest. Men det gick ändå bra att somna om.

Tältet höll. Några få skavanker där t.ex sömmen där snöret som man binder fast yttertältet i bågen runt tältet sitter fast i började rivas upp lite. Samt att en bricka runt ena hålet där en båge går ner i marken gick sönder. Annars höll det! Spännande natt.

Nu slängde vi ihop tältet och vår packning snabbt. Skippade frukost och checkade ut så fort vi var färdiga. Ella-My och Emil tog farväl av sina nya kompisar. Ella-My bytte namn och adress med granntjejen men när 2st 6-7-åringar byter adress med varandra blir det nog lätt fel. Vi hittade inte rätt på någon senare när vi kollade efternamn, adress och stad. Förlorar man en står det tusen åter på nästa camping, nästa år.

Mot Göteborg och hotellet! Men först en redig husmanskostlunch på Rasta Håby och toalettbesök. Sen vidare mot Göteborg.

Väl framme och incheckade på ett riktigt fint rum på Quality Hotel 11 så upptäcker vi att duschvattnet inte rinner bort. Vi får genast ett nytt rum, och det är inga problem. Förutom att vi precis hade packat ner och hängt upp alla våra kläder. Så det var bara att göra om. Men det nya rummet var lika fint det.

Alla rena och fräscha. Ut för att äta middag och vi hittar en magiskt italiensk restaurang som hette Faro. Efter maten gick vi tillbaka till hotellet och somnade ganska snabbt alla fyra.

Svanbecks bil & tältsemester – Dag 3-4

Dag 3 Grebbestad

Denna natten var kall, väldigt kall, men vi överlevde även denna natt och på morgonen, efter frukost och klädbyten osv, så tog vi bilen ut till Tjurpannans naturreservat för en problemad på ca 3 km på klipporna. Väldigt fint och varmt. Picnic i form av en varsin mer, chips och några kakor halvvägs. Barnen gjorde det verkligen bra som orkade hela vägen. Emil spenderade mer tid på klipporna än på själva vandringsstigen, han älskade verkligen att klättra på klipporna.

När vi kom tillbaka till Edsviks camping så hoppade barnen ner i havet och badade en stund innan vi gick upp för att göra oss i ordning för middag.

När kvällen kom så tog vi en taxi ner till Grebbestad och letade upp en trevlig restaurang som hette Q Restaurang & Bar, tror jag. Pia åt en krabbsoppa och jag tog pasta med räkor.

Sen in på Coop, taxi tillbaka och ner i sovsäckarna.

Tjurpannans Naturreservat.
Emil på klipporna.
Jag blickar ut över Tjurpannnan.
Ella-My.
Pia kollar vilken sträcka vi ska gå.
Emil tar en välförtjänt paus.
Emil på en brygga nere vid havet.
Familjen och självutlösaren.
Pia smakar vinet.
Pias krabbsoppa.
Min pasta med räkor.
Ella-My & Emil och Ellos-posén.
Bland fiskebåtarna.
Sista bilden innan färden tillbaka till Edsviks.

Dag 4 Grebbestad – Kungshamn/Smögen

När tältet var ihoppackat och alla satt i bilen så checkade vi ut från campingen och passade på att köpa Grebbestadskepsar till barnen och huvtröjor till Pia och mig. Sen styrde vi ekipaget till Grebbestad för att leta reda på Asplunds bageri.

Pia har, enda sen vi träffades, pratat om Asplunds glassbullar. När Pia var liten så spenderade dom en del tid nere i Grebbestad och en sak hon minns var just Asplunds glassbullar. Det visade sig dock att Asplunds inte längre fanns kvar utan nu hette det Sjögrens i backen. Men glassbullarna fanns kvar.

Väl i Kungshamn så checkade vi in på Johannesviks Camping. Vi hade kollat lite på väderleken och såg att det skulle blåsa upp ordentligt under natten, så vi kollade om vi kunde få en plats där dom visste att det var lä. Dom hade en plats där, men den ursprungliga platsen låg alldeles intill en stor lekplats och bara ett stenkast från servicehuset, så vi bytte inte plats.

Upp med tältet och sen in i bilen för att åka ut till Smögen för att få i oss något att äta.

Ett av delresmålen med denna resa var att hälsa på min brorsdotter Anna som säsongsjobbar på Göstas Fiskbutik på Smögen. Vi hade en inplanerad lunch med henne dagen efter men middagen blev i form av en utsökt Lobster roll på Göstas Fiskekrog som ligger alldeles bredvid Göstas Fiskbutik. Anna jobbade dessvärre inte denna kvällen.

Utsikten vi hade från vårt bord var den 55 meter långa båten, Forever One. Båten lämnade dock hamnen medans vi satt där.

Efter middagen gick vi in på en gigantisk godisbutik som hette Godislandet och barnen fick handla lite godis. Beslutsångest-Emil gick 7 varv innan han var klar.

Kvällen avslutades med en promenad runt campingen och lite lek på en annan, lite mindre lekpark vi hittade.

Pia och Sjögrens i Backens glassbulle.
Anlänt till ett blåsigt Kungshamn.
Lek i lekparken.
75% av familjen.
Pia & Ella-My blickar ut över badplatsen och ett fotbollslag som badar.
Ella-My nere vid badplatsen.

Svanbecks bil & tältsemester Dag 1-2

Dag 1 Umeå – Nora

Dagen började tidigt på morgonen. GPSen iställd på Nora. Några mil norr om Örebro. Bilen packad till bristningsgränsen. Tält, två uppblåsbara madrasser, sovsäckar, kylväska som går på 12 v, två kickbikes, två stora resväskor osv, osv.

Tanken var att vi skulle ta det obligatoriska lunchstoppet i Tönnebro men hela familjen blev hungriga och tiden rann iväg lite, så det fick bli 17 rum & kök i Harmånger istället. Helt OK ställe. Inte som Tönnebro så klart.

Vi kom fram till Nora Camping 30 minuter efter att dom hade stängt, men som tur var så hade dom lagt ut nyckel och platsnummer åt oss i Ankomst-lådan.

Upp med tältet, plugga in kompressorn i madrasserna och väcka upp hela campingen pga. ljudnivån på kompressorn, kvällsfika, borsta tänderna och ner i säng.

Vi alla vaknade på natten av att det var riktigt kallt. Så på med lite kläder och sen somna om. Vakna 06:00 av att solen låg på och det hade blivit väldigt varmt i tältet. Jag själv rullade ut i förtältet och lade mig där och öppnade upp så det kom in lite syre till övriga familjen.

Pia lagar kvällsfika.
Barnen testar sängarna.
Det lokala gymmet i Nora.
Barnen testar gungorna i Nora
Även Pia testar gungorna.
I bakgrunden, Nora kyrka. Väldigt fin kyrka.

Dag 2 Nora – Grebbestad

Efter intagen frukost och en promenad runt Nora, som för övrigt var en väldigt söt liten stad som vi nog kommer att besöka igen, så gick färden mot Grebbestad. Men först ett stopp i Gyttorp och en gammal kompis till Pia.

Ett problem som uppstod under natten var att madrassen som Pia och Ella-My sov på tappade all luft. Den var nyinköpt på Intersport. Utan kvitto stannade vi på Intersport i Karlstad och hoppades på det bästa. Efter att Pia försökt hitta sitt login till Intersports kundsida i 15 minuter utan framgång så gick dom ändå med på att byta in madrassen och vi åkte därifrån med en ny, som inte tappade någon luft alls på de återstående nätterna.

Sen lunch, tidigt middag, intogs på Max i Karlstad innan vi åkte vidare mot Grebbestad.

Väl framme på Edsviks Camping så smällde vi upp tältet innan barnen tog deras kickbikes och vi gick och utforskade campingen och stranden. Där hade dom en fantastisk lekpark så barnen lekte där medans Pia och jag satte oss på strandbaren och tog en öl och ett glas vin, innan vi gick till servicehuset för att äta kvällsfika och göra oss färdiga för natten.

Ett fält på väg mot Grebbestad.
Utanför ett köpcentrum modell större i Tanumshede.
Framme vid Edsviks Camping.
Tältet uppsatt.
Under turen runt campingen.
En kvällstur runt campingen.
Här är vi nere vid stranden.
En värdig öl och ett värdigt glas vin.
Medans barnen leker på lekparken.
« Äldre inlägg

© 2019 LIFE OF RDNY

Tema av Anders NorenUpp ↑